Megalodon

Megalodon (av grekiska μέγας (megas, 'stor') och ὀδούς (odous, 'tand')) eller Carcharocles megalodon är en utdöd broskfisk i släktet Carcharodon som antas ha levt för 25 till 1,5 miljoner år sedan,^[1] från oligocen till pleistocen. Den antas vara nära besläktad med vithajen då de fossiliserade tänder man funnit har haft stora likheter med vithajens.
Enligt redogörelser från renässansen troddes stora triangulära fossila tänder som ofta hittades inbäddade i stenformationer vara förstenade tungor eller tänder från drakar och ormar. Denna uppfattning korrigerades 1667 av den danska naturforskaren Nicolas Steno som vedertog dem för antika hajtänder, och skapade en känd avbildning av en hajs huvud som bar sådana tänder.^[3] Han nämnde sina fynd i en bok, The Head of a Shark Dissected, som även innehöll en illustration av en C. megalodon-tand, som tidigare troddes vara en tung-sten.^[4]

C. megalodon kan ha varit den största och starkaste makrorovfisken som någonsin har levat. Fossiler av arten indikerar att den kan ha blivit uppemot 20,3 meter lång. C. megalodon har förordnats till ordningen Lamniformes men dess fylogeni är omdiskuterad. Forskare tror att arten såg ut som en kraftigare variant av vithajen, Carcharodon carcharias, i liv. Fossilbevis bekräftar att C. megalodon hade en kosmopolitisk utbredning. C. megalodon var en toppkonsument,^[2] och bitmärken på fossila ben av dessbyten indikerar att den åt stora marina djur.

Som med de flesta andra hajar var megalodonens skelett skapat av brosk snarare än ben, vilket resulterar i att fossilen generellt är dåligt bevarade.^[8] De flesta fossila fynden är tänder.^[7] De kan bli över 180 mm över diagonalen, och är den största tanden från någon känd hajart.^[9] Några ryggrader har dock upptäckts^[4] och den mest kända är en delvis bevarad ryggrad från Belgien 1926.^[7] Ryggradscentrat av megalodon kan vara över 225 mm i diameter.^[10]

En schweizisk naturforskare, Louis Agassiz, gav hajen dess vetenskapliga namn, Carcharodon megalodon, 1835,^[5] på grund av dess stora tänder, i sitt efterforskningsarbete Recherches sur les poissons fossiles^[6] (Forskning om fossila fiskar), som han färdigställde 1843. Tänderna från C. megalodon är morfologiskt liknande vithajens tänder, och med grund i sina observationer förordnade Agassiz släktet Carcharodon till megalodon.^[5] Medan det binominala namnet är C. megalodon, så kallas den ofta enbart megalodon.^[7]

Megalodonfossil har hittats i flera delar av världen; Europa,^[4] Nordamerika,^[7] Sydamerika,^[4][7] Puerto Rico,^[11] Kuba,^[12]Jamaica,^[13] Australien,^[14] Nya Zeeland,^[9] Japan,^[4][7] Afrika,^[4][7] Malta,^[9] Grenadinerna^[15] och Indien.^[4] C. megalodons tänder har även grävts ut från regioner långt ifrån fastlandet, såsom i Marianergraven i Stilla havet.^[9]

Att beräkna megalodonens storlek är kontroversiellt och svårt.^[9] Från de vetenskapliga undersökningar man har gjort, har man dock kommit fram till att den var större än valhajen, Rhincodon typus. Det första försöket att rekonstruera hajens käke var av professor Bashford Dean år 1909. Från dimensionerna av hans käkrekonstruktion troddes megalodonens storlek vara omkring 30 meter, men när nya fossil upptäcktes, och man gjorde framsteg inom ryggradsvetenskapen, tros nu denna käkrekonstruktion vara felaktig.^[18] De främsta anledningarna varför detta skulle vara fel är att:

De första fossilen av C. megalodon har rapporterats från det sena oligocena skiktet,^[9][16] men har även rapporterats från pleistocena siktet.^[17] Man tror att megalodonen utrotades i pleistocen, förmodligen för omkring 1.5 miljoner år sedan.^[8]

1. Man hade relativt dålig vetskap om megalodonens bett vid Deans levnad.^[18]
2. Man använde felaktiga muskelstrukturer.^[18]

C. megalodon var en pelagisk fisk som först och främst levde i tempererade och varma vattenmiljöer. Fossilerna av arten bekräftar att det var en kosmopolit.^[9] Före bildandet av Panamanäset var oceanerna varmare.^[23] Detta skulle ha gjort det möjligt för arten att frodas i alla världens oceaner.

Forskare menar att en korrigerad version av megalodonens käkmodell av Bashford Dean skulle vara omkring 70% av dess ursprungliga storlek, och skulle avbilda en hajstorlek som skulle stämma överens med moderna fynd.^[18] För att därav avgöra sådana fel, introducerade forskare, med hjälp av nya fossilupptäckter och förbättrad vetenskap om dess närmaste levande motsvarigheters anatomi, mer kvantitativa metoder för att beräkna dess storlek baserat på de statistiska relationerna mellan tandstorlekarna och kroppslängden hos vithajen.^[7][18] De existerande fossilbevisen pekar på att megalodonen förmodligen blev längre än 16 meter lång.^{[9][19][20][21]}1994 påstod marionbiologen Patrick J. Schembri att megalodonen kan ha blivit uppemot 25 meter lång.^[22] Den tidiga storleksberäkningen av megalodonen var då kanske inte långt ifrån. Andra forskare, Michael D. Gottfried, Leonard J. V. Compagno och S. Curtis Bowman, menade dock att megalodonen max kunde bli 20.3 meter lång.^[7][20][21] Samma forskarlags metod för att beräkna vikten indikerar att den med denna vikt kunde ha en kroppsmassa på 103 ton.^[7][20] Därav står det klart att megalodonen är den största haj som någonsin har levat, och är bland de största kända fiskarna som har levat.^[7]

Megalodon antas ha jagat valar och stora fiskar, samt föregångare till säl och sjölejon.

C. megalodon hade tillräcklig beteendemässig flexibilitet för att bebo många olika marina miljöer, som grunda kustvatten, uppvällningar, sumpiga kustlaguner, sandiga kuststräckor och kustnära djupvattensmiljöer.^[24][9] Den hade ett obeständig livsstil.^[24] Fossila bevis tyder på att artens föredragna uppväxtområden förmodligen var kustmiljöer i varma vatten, där potentiella hot var små och där det fanns gott om mat.^[19] Som med de flesta hajar födde arten förmodligen levande ungar. Storleken på en nyfödd unges tand indikerar att ungarna var mellan två och tre meter långa vid födseln.^[9][19] En ung individ åt mestadels fisk,^[19] jättesköldpaddor,^[24] dugonger,^[9]och små valar.^[7] När den närmade sig fullvuxen ålder föredrog den till största del områden längs kusten där den kunde jaga stora valar. Denna koständring varontogenisk.^[7] Uppväxtområden har identifierats i den så kallade Gatunformationen i Panama, i Calvertformationen i Maryland, och i Bone Valley i Florida.^[19]

Konstnärlig framställning av en megalodon som jagar två stycken valar av släktet Eobalaenoptera.

Hajar är i de flesta fall opportunistiska rovdjur. Forskare har dock föreslagit att megalodon "förmodligen [var] den mest formidabla köttätare som någonsin har existerat".^[25] Faktorerna, stor storlek,^[20] förmåga att simma fort,^[26] och kraftiga käkar tillsammans med med formidabla dödarapparaturerand^[7][20] yrkar för en toppkonsument med förmågan att konsumera en mängd olika djur.

Fossila bevis indikerar att megalodon jagade valar, såsom kaskeloter,^[4][9][27] grönlandsvalar,^[28] Cetotherium,^[8]Squalodon,^[29][24] fenvalar,^[30] och Odobenocetops,^[31] delfiner,^[7] och tumlare^[9]), sirendjur,^[24][32] sälar,^[8][15] ochhavssköldpaddor.^[24] På grund av dess storlek skulle megalodonen huvudsakligen ha ätit större djur, och valar var förmodligen viktigt byte. Många valben har hittats med klara tecken på stora bett som gjorts av tänder som stämmer överens med megalodononens,^[4][7] och olika utgrävningar har blottlagt tänder av arten som ligger nära tuggade valåterstoder,^[7][33] och ibland precis jämte dem.^[34]Likt andra hajar kan den även ha varit fiskätare.^[8][26] C. megalodon hade förmodligen även en kannibalisk tendens.^[35]