Majungasaurus

Majungasaurus ödla från Mahajanga var ett släkte med dinosaurier som hittats på Madagaskars nordkust, där den tros ha levt i slutet av kritaperioden för cirka 84 - 70 milj. år sedan. Den är i forskarkretsar och populärkulturen känd både som dinosaurien som utövade kannibalism och som en av dom allra fulaste dinosaurierna. Nära släktingar till Majungasaurus tros ha varit Carnotaurus, Rugops och Rajasaurus.Majungasaurus blev cirka 7 - 8 meter lång från nos till svans, och vägde förmodligen något över 1 ton. Liksom andra theropoder gick Majungasaurus på sina kraftiga bakben, och höll kroppen balanserad av den kraftiga svansen. bröstkorgen var stor, och frambenen var troligen väldigt korta med 4-fingrade händer, såvitt man vet från dess nära släktingar. Halsen verkar ha varit väldigt muskulös och kraftig. Liksom andra abelisaurider hade skallen anmärkningsvärt kort nos jämfört med andra theropoder, och i Majungasaurus fall var den väldigt skrovlig och täckt med fåror. högt upp på skallen hade den ett trubbigt utskott av ben, nästan som ett litet horn, som kan ha använts till att knuffa på artfränder med. Många av benen i Majungasaurus skalle var sammanvuxna , vilket gjorde den väldigt stark, och man tror att bettet var mycket kraftigt.I juli 2005 presenterades Majungasaurus i en ny upptäckt rörande debatten om dinosauriernas hävdade släktskap med fåglarna. Forskare vid Ohio University och Havard University hade under ledning av Patrick O´Connor undersökt vissa av Majungasaurus olika skelettdelar, och jämfört dessa med motsvarande på över 200 olika moderna fåglar^]. Likheterna i benen tydde på att Majungaurus kan ha haft ett system med luftsäckar liknande fåglas , och resultatet av undersökningen presenterades först i tidskriften Nature. Eftersom Majungasaurus inte betraktas som nära släkt med fåglarna har forskarna föreslagit att det andningsystem som idag återfinns hos fåglar utvecklades tidigt hos theropoderna^].Trots att sauropoder skulle ha varit bytesval för Majungasaurus, indikerar nyare upptäckter en annan, förvånande beståndsdel av dess kosthåll: andra Majungasaurus. Flera hittade ben efter Majungasaurus bär märken efter tänder, märken identiska till dom som hittats på sauropodben i samma område. Då Majungasaurus är den enda stora theropoden känd från området, är den enklaste förklaringen att den åt av andra av sin egen art. Det är okänt om Majungasaurus aktivt jagade sin egen sort eller bara åt av as efter dom. Men vissa undersökningar visar att den moderna komodovaranen ibland dödar varandra när dom slåss för kadaver. Dom äter sedan reserna av sina rivaler, vilket kan betyda ett liknande beteende hos Majungasaurus och andra theropoder.

Abelisaurus

Abelisaurus är ett släkte av abelisaurider från slutet av kritaperioden i dagens Sydamerika. Den var en tvåbent köttätare som troligen blev mellan 7 och 9 meter lång, 2,2 meter hög och vägde upp till 1,5 ton.De argentinska paleontologerna José F Bonaparte och Fernando E Novas beskrev både släktet och arten, A. comahuensis, år 1985 och gav den släktnamnet "Abels ödla,Abel efter fossilets upptäckare och föregående direktören på Museo de Cipolletti, Robert Abel. Suffixet kommer från det grekiska ordet σαυρος/sauros som betyder ödlaComahuensis hedrar Comahue-regionen i Cipolletti i Argentina, där man hittade Abelisaurus först. Bonaparte och Novas placerade den i den nyskapade familjen Abelisauridae. Många andra abelisaurider har hittats sedan dess, bland annat de kompletta exemplaren av Aucasaurus, Carnotaurus och Majungasaurus. En del forskare placerar Abelisaurus som en basal abelisaurid, utanför underfamiljen Carnotaurinae^[2][3], medan andra är mindre säkra på denna possition. Abelisauriderna delar samma drag hos kraniet med de obesläktade carcharodontosauriderna, och eftersom Abelisaurus enbart är känt av ett kranium kan framtida fynd möjligtvis visa att detta släkte egentligen är en carcharodontosaurid. Emellertid är detta ändock otroligt.
Det enda kraniet av Abelisaurus är inte komplett. Speciellt saknas den högra sidan, samt mycket av gommen. Trots detta har man uppmätt kraniets längd till 85 cm. Fastän det saknar de beniga kammar som man kan finna hos andra abelisaurider så som Carnotaurus kan ojämna åsar på nosen och över ögonen ha fungerat som fäste åt någon sorts kam av keratin, ett ämne som inte kan fossiliseras. Det finns även väldigt stora fenestrae (fönsterlika öppningar, därav namnet) i kraniet, vilket finns hos många dinosaurier, för att göra det lättare.

 

Abelisaurus är en av många dinosaurier som hittats i Patagonien. Den hittades i Allen-formationen, men påföljande analyser bevisar att kvarlevorna faktiskt hittades den äldre Anacleto-formationen (en del av Neuquen-gruppen) i Rio Negro-provinsen, Argentina. Anacleto är en geologisk formation i Sydamerika som dateras tillbaka till tidiga skedet av campanian under sen krita, mellan 83 och 80 miljoner år sedan.

Basilosaurus

Basilosaurus är ett släkte av valar som levde från 40 till 34 miljoner år sedan i sen eocen. Fossil från minst två andra arter av denna grupp har hittats i Egypten ochPakistan. Basilosaurus legat på cirka 18 meter (60 fot) i längd, och tros ha varit det största djuret ha levt i sin tid. Det finns en enastående grad av töjning jämfört med moderna valar. Arten är den statliga fossil av Mississippi och Alabama i USA.

Megalodon

Megalodon (av grekiska μέγας (megas, 'stor') och ὀδούς (odous, 'tand')) eller Carcharocles megalodon är en utdöd broskfisk i släktet Carcharodon som antas ha levt för 25 till 1,5 miljoner år sedan,^[1] från oligocen till pleistocen. Den antas vara nära besläktad med vithajen då de fossiliserade tänder man funnit har haft stora likheter med vithajens.
Enligt redogörelser från renässansen troddes stora triangulära fossila tänder som ofta hittades inbäddade i stenformationer vara förstenade tungor eller tänder från drakar och ormar. Denna uppfattning korrigerades 1667 av den danska naturforskaren Nicolas Steno som vedertog dem för antika hajtänder, och skapade en känd avbildning av en hajs huvud som bar sådana tänder.^[3] Han nämnde sina fynd i en bok, The Head of a Shark Dissected, som även innehöll en illustration av en C. megalodon-tand, som tidigare troddes vara en tung-sten.^[4]

C. megalodon kan ha varit den största och starkaste makrorovfisken som någonsin har levat. Fossiler av arten indikerar att den kan ha blivit uppemot 20,3 meter lång. C. megalodon har förordnats till ordningen Lamniformes men dess fylogeni är omdiskuterad. Forskare tror att arten såg ut som en kraftigare variant av vithajen, Carcharodon carcharias, i liv. Fossilbevis bekräftar att C. megalodon hade en kosmopolitisk utbredning. C. megalodon var en toppkonsument,^[2] och bitmärken på fossila ben av dessbyten indikerar att den åt stora marina djur.

Som med de flesta andra hajar var megalodonens skelett skapat av brosk snarare än ben, vilket resulterar i att fossilen generellt är dåligt bevarade.^[8] De flesta fossila fynden är tänder.^[7] De kan bli över 180 mm över diagonalen, och är den största tanden från någon känd hajart.^[9] Några ryggrader har dock upptäckts^[4] och den mest kända är en delvis bevarad ryggrad från Belgien 1926.^[7] Ryggradscentrat av megalodon kan vara över 225 mm i diameter.^[10]

En schweizisk naturforskare, Louis Agassiz, gav hajen dess vetenskapliga namn, Carcharodon megalodon, 1835,^[5] på grund av dess stora tänder, i sitt efterforskningsarbete Recherches sur les poissons fossiles^[6] (Forskning om fossila fiskar), som han färdigställde 1843. Tänderna från C. megalodon är morfologiskt liknande vithajens tänder, och med grund i sina observationer förordnade Agassiz släktet Carcharodon till megalodon.^[5] Medan det binominala namnet är C. megalodon, så kallas den ofta enbart megalodon.^[7]

Megalodonfossil har hittats i flera delar av världen; Europa,^[4] Nordamerika,^[7] Sydamerika,^[4][7] Puerto Rico,^[11] Kuba,^[12]Jamaica,^[13] Australien,^[14] Nya Zeeland,^[9] Japan,^[4][7] Afrika,^[4][7] Malta,^[9] Grenadinerna^[15] och Indien.^[4] C. megalodons tänder har även grävts ut från regioner långt ifrån fastlandet, såsom i Marianergraven i Stilla havet.^[9]

Att beräkna megalodonens storlek är kontroversiellt och svårt.^[9] Från de vetenskapliga undersökningar man har gjort, har man dock kommit fram till att den var större än valhajen, Rhincodon typus. Det första försöket att rekonstruera hajens käke var av professor Bashford Dean år 1909. Från dimensionerna av hans käkrekonstruktion troddes megalodonens storlek vara omkring 30 meter, men när nya fossil upptäcktes, och man gjorde framsteg inom ryggradsvetenskapen, tros nu denna käkrekonstruktion vara felaktig.^[18] De främsta anledningarna varför detta skulle vara fel är att:

De första fossilen av C. megalodon har rapporterats från det sena oligocena skiktet,^[9][16] men har även rapporterats från pleistocena siktet.^[17] Man tror att megalodonen utrotades i pleistocen, förmodligen för omkring 1.5 miljoner år sedan.^[8]

1. Man hade relativt dålig vetskap om megalodonens bett vid Deans levnad.^[18]
2. Man använde felaktiga muskelstrukturer.^[18]

C. megalodon var en pelagisk fisk som först och främst levde i tempererade och varma vattenmiljöer. Fossilerna av arten bekräftar att det var en kosmopolit.^[9] Före bildandet av Panamanäset var oceanerna varmare.^[23] Detta skulle ha gjort det möjligt för arten att frodas i alla världens oceaner.

Forskare menar att en korrigerad version av megalodonens käkmodell av Bashford Dean skulle vara omkring 70% av dess ursprungliga storlek, och skulle avbilda en hajstorlek som skulle stämma överens med moderna fynd.^[18] För att därav avgöra sådana fel, introducerade forskare, med hjälp av nya fossilupptäckter och förbättrad vetenskap om dess närmaste levande motsvarigheters anatomi, mer kvantitativa metoder för att beräkna dess storlek baserat på de statistiska relationerna mellan tandstorlekarna och kroppslängden hos vithajen.^[7][18] De existerande fossilbevisen pekar på att megalodonen förmodligen blev längre än 16 meter lång.^{[9][19][20][21]}1994 påstod marionbiologen Patrick J. Schembri att megalodonen kan ha blivit uppemot 25 meter lång.^[22] Den tidiga storleksberäkningen av megalodonen var då kanske inte långt ifrån. Andra forskare, Michael D. Gottfried, Leonard J. V. Compagno och S. Curtis Bowman, menade dock att megalodonen max kunde bli 20.3 meter lång.^[7][20][21] Samma forskarlags metod för att beräkna vikten indikerar att den med denna vikt kunde ha en kroppsmassa på 103 ton.^[7][20] Därav står det klart att megalodonen är den största haj som någonsin har levat, och är bland de största kända fiskarna som har levat.^[7]

Megalodon antas ha jagat valar och stora fiskar, samt föregångare till säl och sjölejon.

C. megalodon hade tillräcklig beteendemässig flexibilitet för att bebo många olika marina miljöer, som grunda kustvatten, uppvällningar, sumpiga kustlaguner, sandiga kuststräckor och kustnära djupvattensmiljöer.^[24][9] Den hade ett obeständig livsstil.^[24] Fossila bevis tyder på att artens föredragna uppväxtområden förmodligen var kustmiljöer i varma vatten, där potentiella hot var små och där det fanns gott om mat.^[19] Som med de flesta hajar födde arten förmodligen levande ungar. Storleken på en nyfödd unges tand indikerar att ungarna var mellan två och tre meter långa vid födseln.^[9][19] En ung individ åt mestadels fisk,^[19] jättesköldpaddor,^[24] dugonger,^[9]och små valar.^[7] När den närmade sig fullvuxen ålder föredrog den till största del områden längs kusten där den kunde jaga stora valar. Denna koständring varontogenisk.^[7] Uppväxtområden har identifierats i den så kallade Gatunformationen i Panama, i Calvertformationen i Maryland, och i Bone Valley i Florida.^[19]

Konstnärlig framställning av en megalodon som jagar två stycken valar av släktet Eobalaenoptera.

Hajar är i de flesta fall opportunistiska rovdjur. Forskare har dock föreslagit att megalodon "förmodligen [var] den mest formidabla köttätare som någonsin har existerat".^[25] Faktorerna, stor storlek,^[20] förmåga att simma fort,^[26] och kraftiga käkar tillsammans med med formidabla dödarapparaturerand^[7][20] yrkar för en toppkonsument med förmågan att konsumera en mängd olika djur.

Fossila bevis indikerar att megalodon jagade valar, såsom kaskeloter,^[4][9][27] grönlandsvalar,^[28] Cetotherium,^[8]Squalodon,^[29][24] fenvalar,^[30] och Odobenocetops,^[31] delfiner,^[7] och tumlare^[9]), sirendjur,^[24][32] sälar,^[8][15] ochhavssköldpaddor.^[24] På grund av dess storlek skulle megalodonen huvudsakligen ha ätit större djur, och valar var förmodligen viktigt byte. Många valben har hittats med klara tecken på stora bett som gjorts av tänder som stämmer överens med megalodononens,^[4][7] och olika utgrävningar har blottlagt tänder av arten som ligger nära tuggade valåterstoder,^[7][33] och ibland precis jämte dem.^[34]Likt andra hajar kan den även ha varit fiskätare.^[8][26] C. megalodon hade förmodligen även en kannibalisk tendens.^[35]

Quetzalcoatlus

Quetzalcoatlus var en pterosaurie som levde i Nordamerika för mellan 75- 65 milj. år sedan. Det var en av de största varelser som någonsin flugit.Namnet Quetzalcoatlus inspirerades från Quetzalcóatl, namnet på en ormgud i aztekernas religion.Quetzalcoatlus var en typisk pterosaurie, med vingar som bestod av ett förlängt finger där hud spänts emellan. Den liknade Pteranodon till det yttre på flera sätt, men hade inte lika lång huvudkam som denna. Munnen var utformad till en lång och tandlös näbb, lik storkens, samt en kort svans. Quetzalcoatlus mätte 15 meter i vingbredd, vilket jämställer den med Ornithocheirus.Quetzalcoatlus var med i det sista avsnittet av BBC:s TV-serie Dinosauriernas tid 1999. Den finns även med i Discovery Channels TV-program When Dinosaurs Roamed America (2001) och i Dinosaur Planet (2003).

Edmontosaurus

Edmontosaurus ("Edmontonödla"), släkte med dinosaurier påträffade i Nordamerika. Edmontosaurus var en sentida anknäbbsdinosaurie, som man tror levde för ungefär 65 milj. år sedan. Liksom andra Hadrosaurier är Edmontosaurus känd från mycket välbevarade skelett, varav några har både muskler och hud bevarade.Det första fossilet som tillfördes släktet Edmontosaurus (NMC 2288) hittades i Alberta av Sternberg, 1912. Detta exemplar var mycket välbevarat, och hade både skalle och skelett bevarade.^[1] Detta fossil beskrevs av Lambe 1907, och fick namnet Edmontosaurus regalis.^[2]

Sedan dess har ett antal andra släkten inom hadrosauridae klassificerats som synonymer till Edmontosaurus. Ett släkte, Anatosaurus annectens ("Anködla"), identifieras nu som en art i släktet Edmontosaurus, E. annectens.^[1] Anatosaurus ansågs tidigare vara ett eget släkte, som skiljde sig från Edmontosaurus genom sin mindre kroppsstorlek, mer gracila käkar och färre tänder. Senare har man kommit fram till att fossilen tillskrivna Anatosaurus endast var fossil av unga Edmontosaurus. Fossilen var alltså från samma släkte, men av olika åldergrupp.^[3] Det har också föreslagits att den jättelika hadrosaurien Shantungosaurus skulle kunna vara en asiatisk variant av Edmontosaurus.^[3]

Fossil efter Edmontosaurus finns rapporterade från Alberta, Wyoming, South Dakota, Montana och Colorado.^[4] Det finns också rapporter om fynd från Prince Creek Formation i Alaska.^[5] Edmontosaurus har också lämnat efter sig ett stort utbud med fossil. Man har hittat många välbevarade skelett, men också fossiliserade mjukare vävnader såsom muskler och skinn.^[6]

Inom släktet Edmontosaurus har det också varit diskussion om giltiga arter. Det har bland annat föreslagits att E.regalis och E. annectens inte är skilda arter; E.regalishar beskrivits som kraftigare i kroppen än E. annectens, men detta har föreslagits kunna vara könsdimorfism.^[3]

Edmontosaurus var en typisk hadrosaurie. Den främre delen av dess mun var utformad till en platt, ankliknande näbb, och längre bak i munnen satt stora uppsättningar med små tänder för att tugga växtmaterial. Edmontosaurus var ett stort djur. Den blev upp till 13 meter lång, och vikten tros ha uppgått till omkring 4 ton.

Ett av dessa välbevarade fossil (AMNH 5060) hittades av Sternberg, sommaren 1908.^[7] Detta fossil har de flesta delarna bevarade, med undantag för svansen och bakfötterna.

Edmontosaurus tros liksom andra hadrosaurier ha varit växtätare. Enligt en studie av Williams och Purnell är det sannolikt att Edmontosaurus levde av lågväxande vegetation såsom fräken, och att den liksom andra hadrosaurier effektivt kunde tugga och mala födan.^[9]Trots sin storlek tros Edmontosaurus ha utgjort byte för samtida köttätande dinosaurier. Fossil efter den väldiga Tyrannosaurus rex har påträffats i samma lager somEdmontosaurus, och det anses troligt att dessa djur konfronterades med varandra. På Denver Museum of Natural History finns det välbevarade skelettet DMNH 1493, uppgrävt iHell Creek Formation av Barnum Brown, 1933. Detta skelett har undersökts av Carpenter, som ser till möjligheten att den angreps av en Tyrannosaurus rex medan den fortfarande levde.^[10] Kotorna 13 - 17 i svansen är skadade, och några verkar ha bitmärken. Benen visar också tecken på att ha börjat läka, vilket antyder att Edmontosaurus överlevde en tid efter att den skadats. Den troligaste angriparen tros vara Tyrannosaurus rex, eftersom det är den enda kända theropoden som tros ha kunnat nå upp till Edmontosaurus svans. Eftersom skadan läkt har det föreslagits att Edmontosaurus använde sin kraftiga svans som vapen, eller att den lyckades springa ifrån förföljaren.^[10]

Precis som med andra hadrosaurier tror man att Edmontosaurus växlade mellan fyrbent och tvåbent gång. Även omEdmontosaurus var ett stort djur tror man att den kunde springa ganska fort, enligt vissa rön upp till 45 km/tim.^[8] Detta skulle ha gjort det möjligt för den att ifrån fiender som Tyrannosaurus. Det är också möjligt att Edmontosaurus kunde använda sin kraftiga svans som ett vapen mot angripare. Edmontosaurus skinn var också på vissa ställen täckt med hårda små knölar, som kan ha varit för att ge skydd.

Man har också hittat maginnehåll från en Tyrannosaurus som kan innehålla benbitar efter Edmontosaurus